Vapstälven är en ganska svårfiskad älv. Man måste lägga ner många år på att lära känna älven och hitta ståndplatserna. Vissa år är tröga, vissa hyffsat bra och enstaka år riktigt bra. Man måste dessutom ha lite tur med vattenflödet, vattentemperatur och givetvis kläckningarna.

Den övre sträckan som börjar utloppet Virisen är mycket beroende av vattentemperatur och flödet från Virisen. Virisen är en stor sjö och tar lång tid att värma upp. Vapstälven är Sveriges enda älv som rinner västerut genom Norge och ut i atlanten. Ofta blåser det västliga vindar så det uppvärmda ytvattnet blåser bort från utloppet. Det brukar skilja 2-4 grader mellan den övre sträckan och den nedre sträckan mot Gränssjö.

Nedre sträckan från Övre Vapstsjön ner till Nedre Vapstsjön har man störst chans att se fin öring vaka. Speciellt när Gul Forsslända och Baetis kläcker. Endast flugfiske är tillåtet i Vapstälven mellan Virisen och Gränssjö.

Flugfisket kan börja

Kom fram till stugan torsdag eftermiddag 28e Juli. Regnmätaren var återigen full 60mm. 3 veckor tidigare hade jag tömt den på 60mm. Bra flöde i älvarna alltså. Bestämde mej för att testa den övre sträckan på Vapstälven. Bra flöde i älven men endast 8 grader vattentemperatur.

Kom fram till nacke #1 där det alltid brukar stå en 50cm + öring. Satte mej ner och väntade. Efter ca 10 minuter kom ryggfena upp! Det kom några enstaka ljusgrå dagsländor drivande så jag knöt på en Adams Gray #14. Andra kastet tog han flugan med head and tail.

Det blev en spännande drillning i ca 5 minuter och jag börjande få öringen nästan inom räckhåll. Då kom den andra rusningen. Den här gången gick rusningen rakt ner under en stor stock som låg på botten på ca 1.5m djup. Fluglina gick vertikalt rakt ner mot stocken och sedan 90 graders böj rakt ut i älven och längs efter botten. Inte bra för coatingen på linan… Rusningen fortsatte ca 10m sen blev linan stum.

Gick ner i älven och lyckades lyfta stocken med foten och fick fram linan. Flugan satt fast i botten 10m bort och fick slita av tafsen. Vilken dramatisk början på fisket det blev.

Den ruskande häcksaxen

Gick vidare till nacke #2. Där var det inga dagsländor som kläckte. Såg några enstaka nattsländor flyga omkring så jag band på en Ismopuppa. Nacke #2 har två ståndplatser med fin öring. Ismopuppan gled några gånger över en av ståndplatserna. Plötsligt ett brutalt kastadpåslag – direkt följt av lika brutala vattenskummande ruskningar fram och tillbaks – precis som en häcksax. Där skars den tafsen av.

Det händer ibland – att lyckas man inte kroka storöringen i mungipan eller läppen så åker flugan långt ner i gapet. Speciellt Ismopuppan som har en smäcker och ganska hård kroppsform gör den lätt att glida långt mer i gapet på öringen om man är lite sen i uppsträcket. Om storöringen, i stället för att dra kör häcksaxtricket samtidigt som man sträcker upp linan så skär sylvassa tänder lätt av tafsen.

2-0 till storöringen efter bara en timme. Men ändå en intressant början. Gick vidare till nacke #3. Där vakar en normalstor öringen sporadiskt. Binder på en Blue Dun #14 och han tar direkt. 45cm fet vacker öring landas och återutsätts. Bra start på fisket.

Vaknar nästa morgon i stugan runt 0800. Solen skiner från klarblå himmel och det är redan 15 grader varmt. Käkar frukost och packar ryggsäcken. Åker tillbaks till samma sträcka som kvällen innan. Nacke #1 ingen aktivitet så knallar vidare till nacke #2.

Binder på Ismopuppan igen och kastar på samma ståndplats där jag tappade en stor öring kvällen innan. Inget händer. Läggar Ismopuppan på den andra ståndplatsen och PANG! Samma brutala grova påslag och samma jäkla ruskande vattenskummande häcksax!

Nacke #2 har ganska oroligt vatten utan spegelblanka partier så jag körde med 0.22mm tafs. Dessutom ett ganska mjukt 10.6 fot #3 spö bland annat för att minska risken för tafsbrott vid påslag. Men när brutala påslag plötsligt sker bara 3 spölängder framför fötterna kan instinkten göra att man ändå sträcker upp lite för hårt. Instinkter är svåra att kontrollera.

Brun forssländekläckare bar hem hälsningen

Gick vidare till nacke #3. Där var det fullt med fin fisk som vakade! Några brunaktiga sländor i dun stadiet låg på ytan men öringen head and tailade så jag band på en Brun forssländekläckare. På sträckan mellan nacke #3 och Nacke #4 landades 10 fina öringar mellan 40-50cm. Otroligt bara fiske för att vara Vapstälven.

Flugask på drift

Konstiga saker händer när det vakar för fullt på en älvsträcka. Man hänger ryggsäcken upp och ner så att allt innehåll ramlar ut. Man glömmer dra igen dragkedjan så att flugasken hamnar i älven och man får galoppera ett par hundra meter nerströms till lämplig nacke för att håva flugasken och rädda dyrgriparna. Vakande öring kan verkligen ställa till det i huvudet.

Kungens nacke

Dagen därpå blev det besök på sträckan där jag tappat flera stora öringar och där jag 2018 landade PB öringen. Den var en 64cm öring som vägde 2.55kg. Tog en Blue Dun #14. Det är en liten nacke som inte ser speciellt intressant ut och lätt att missa. Men kungen står alltid där. Kungen visar sig ibland om man väntar tillräckligt länge – alltid på samma kvadratmeter vattenyta.

Man måste komma riktigt nära nacken ca 6-7m för att få flugan att drifta naturligt. Bara flugan och tippet ska exponeras. Fiskade lite längre uppströms där det vakande men höll koll på nacken. Plötsligt visade sig kungen med ett litet kläckare vak. Pulsen gick upp, kungen är på plats!

En halvtimme senare var kungen upp igen. Vädret var alldeles för fint för att göra ett försök. Sol från klarblå himmel, 20 grader varmt och helt vindstilla. Nacken låg spegelblank. Det går inte att smyga fram till nacken under sådana förhållanden utan att bli upptäckt och skrämma storöringen. Jag bestämde mej för att vänta till dagen efter då SMHI lovat skitväder. Regn, blåst och 8 grader varmt- Perfekta förhållanden med andra ord.

Dagen efter slog SMHI:s prognos in för ovanlighetens skull. Regn, kyla och kraftig vind drog in efter lunch så jag drog på mej munderingen och drog iväg till kungens nacke. Inte ett vak syntes under hela promenaden ner till nacken. Regnet vräkte ner och iskalla vindar piskade upp vattenytan.

Smög fram till kungens nacke och höll så låg profil som möjligt. Med tanke på vädret bestämde jag mej för att binda på en stor svart ful hemmagjord hjorthårsfluga som ska simulera en liten skogsmus. Den liknar nog mer en förvuxen nattslända men har en förmåga att locka fram stora öringar när det inte vakar.

Spänningen var på topp när jag la ut flugan 5m ovanför nacken. Den syntes perfekt på den silvergråa stormiga vattenytan. När flugan kommer dit den ska händer det – kungen kommer upp och ett jättegap försöker ta flugan – men den rullar över huvudet på öringen utan kontakt med kroken. Satan satan och satan!

Lägger ut flugan igen och kungen kommer upp en andra gång och samma sak händer, flugan rullar över huvudet på den stora öringen – igen! Otroligt det ska bara inte få hända. Händerna skakar av adrenalinpåslag. Måste lugna ner mej ett par minuter.

Den svarta hjorthårsflugan flyter nog lite för högt på ytan. Skulle haft något som ligger lite djupare ner i ytfilmen.

Stirrar storöringen i vitögat

Nu händer något som jag aldrig varit med om tidigare. Precis innan jag ska lägga ut tredje kastet hoppar kungen 1m rakt upp i luften mitt framför näsan! Jag står på knä och är i exakt samma nivå. På 6-7m avstånd stirrar jag rakt in i hans ögon. Och han stirrar på mej. Öringen hänger i luften overkligt länge för att sedan landa i ett gigantiskt plask. Jag bara stirrar rakt fram – vad var det som just hände? Den stora öringen hoppade upp för att se vad som försiggick ovanför vattenytan. Han gillade INTE vad han såg. Jag var därmed avslöjad, upptäckt och besegrad.

Gjorde några fler kast i ren frustration men man vet ju att när en storöring gjort en kraftansträngning och förbrukat mycket energi så är det kört i flera dagar. Bara att packa ihop.

Bilden av den stora öringen hängande i luften stirrandes rakt in i vitögat mitt framför näsan har för alltid etsat sig fast i hjärnan. Är det någon gång man önskar att man riggat kameran innan kastet så var det vid det här tillfället.

Flugfiskebubblan spricker

Dagen efter kommer gumman upp till stugan och man rycktes bryskt ur sin flugfiskebubbla. Nu skulle båten, båtmotorn och spinnspöt fram, hej och hå! Man får ju alltid höra att det är själva fan att hon ska behöva köpa dyra laxfiléer på ICA och jag bara släpper tillbaks kilosfiskarna jag får i älvarna.

Om ett par veckor åker jag nog upp igen för att göra ett nytt försök att hälsa på kungen. Hoppas bara han står kvar och har glömt vårt förra möte. Jag glömmer det aldrig.

Skitfiske!