En ofta förbisedd fiskeplats är nära stugan. När kläckningen drar igång och man vet att fisket är bra vill man helst vara på alla fina sträckor samtidigt. Nästan alltid är den egna stranden längst ner på prioriteringslistan.
Torsdagen 29/6 for jag och sonen upp till stugan för att slutföra det sista arbetet. Det var ny entré av tryckimpregnerat trä och ett entrétak. Projektet var klart fredag eftermiddag – äntligen kan man börja fiska på allvar.
Drog iväg en repa till Vapstälven. Sen eftermiddag och tidig kväll brukar aldrig vara speciellt bra framförallt för grov fisk men man vet ju aldrig. Sprang på en riptupp och riphona med ungar på väg ner till älven vilket var en trevlig upplevelse. Riptuppen blev ganska närgången och flaxade ordentligt ett par meter framför näsan. Tyvärr hade jag inte kameran igång med fick med honan som spelade skadad för att skydda ungarna.
Väl nere vid älven så var vattenflödet bra och temperatur på vattnet ca 15C. Inga dagsländor kläckte men väl lite nattländor. Tyvärr var det sparsamt med vak men band på en nattsländepuppa. Öringen var på plats och gillande nattsländepuppan. Landade 8 mindre öringar mellan 30-40cm. Tyvärr var grövre fisk inte på hugget så man kan säga att det blev en bomtur.
Dagen därpå gick jag ner vårt båthus som ligger ett par hundra meter från stugan. Fättjaur låg nästan helt spegelblank med lite lätta krusningar. Det låg några Sjösandsländor bara ett par meter ut och fin fisk vakade! Förra sommaren den här tiden landade jag en 51cm öring en liten bit från båthuset och förhoppningen var att så även skulle ske nu.
Det har blivit ganska bra med harr i Fättjaur de senaste åren. Troligtvis på grund av något varmare klimat och lite kortare vintrar. Varmare klimat är positivt för de flesta växter, djur och fiskarter dock inte rödingen som blivit mindre till antal.
Landande den första mindre harren för 7-8 år sedan. Nu förtiden går det 1 harr på ca 20 öringar så antalet har ökat och så även storleken. Harr är en ganska tråkig fisk att fånga och förstör ofta flugan. Bjuder aldrig upp på riktig kamp och ger upp snabbt. Har man fångat en harr har man fångat alla.
Annat är det med öringen. Öringar är individer med eget beteende. Alla större öringar har ett eget utseende, prickmönster och färgdräkt. De beter sig olika. En del bufflar och stretar emot. En del drar ut lina och backing. En del hoppar högt. Och en del går runt en stor sten eller under en stock och drar av tafsen!
Tillbaks till Fättjaur. Efter några timmar fick jag tillslut korn på en stor öring som vakade inom kasthåll. Fick dit Vulgata imitationen och lät den ligga. Några minuter senare head and tail över flugan och linsträckning! Högt hopp rakt upp i luften och sen bar det iväg till vänster längs efter stranden. Det sjöng i linan när den skar vattenytan. Sen vände öringen rak ner på djupet. Efter ca 20m rusning lossnar flugan. %!%&%¤&!!&#. 1-0 till öringen.
Efter den förlusten bar det iväg upp till stugan. Sonen hade startat bastun men först skulle det bli kalldopp i sjön för att skingra tankarna. Tappade stora öringar kan också ge goda ångestframkallande minnen. Tappade en +70cm öring i Vapstälven för några år sedan. Slet av 0.40mm tafs. Hade tillslut öringen nedanför fötterna på ca 1.5m djup efter stenhård kamp. Storöringen stod still och bara stretade emot. Blev för kaxig med vetskapen om den grova tafsen och satte för hård press varpå tafsen tillslut brast.
Usch nu kommer ångesten igen när jag börjar tänka på den förlusten. Skitfiske!
